Återstart!

Efter att under en lång tid inte ha haft tid med den här bloggen har skrivandet här åter börjat pocka på. Inte minst händelserna i och utanför Oslo har efter de första dagarnas stumhet skapat ett behov av att formulera mig och få utlopp för de tankar som snurrar varv på varv i huvudet. Jag behåller tills vidare äldre inlägg, men har plockat bort en serie poster från förra sommaren. Har ännu inte något specifikt spår för bloggen, utan det får bli det som faller sig, allt efter lust och behov. Kanske varar skrivklådan bara en kortare tid - kanske håller den i sig längre. Välkommen hit i alla fall!

Kritik som hjälpmedel - eller maktmedel

Den akademiska världen bygger på att man granskar varandras vetenskapliga arbeten och kommer med kritik som hjälp för att komma framåt i arbetet. Varför är det då så ovanligt med konstruktiv positiv kritik?! Att man läser varandras arbeten och säger att "det här ser jag som dina styrkor, håller du med? Jag tror det blir ännu tydligare om du tänker/gör/skriver så här - vad tror du om det?" Och intresserar sig för svaret. I stället kommer man många gånger från t ex handledning söndermald, och undrar om det överhuvudtaget finns något värde i det man håller på med. När man sedan har slickat sina sår, skrivit en ny version och lämnat in för läsning är det dags för nästa omgång. Ibland undrar man varför man inte bara lägger av!

Varför blogga?

Har haft några dagar med velande om vad den här bloggen ska vara till för. Politik och samhällskommentarer, en blogg om föräldraskap och relationer, en mer personlig och vardaglig "dagbok" eller en mix av alltihop (eller något annat)? Varför vräker man egentligen ut sina åsikter och/eller av sitt personliga liv på nätet? För att påverka? För att visa upp sig (nä, hu, inte för min del)? För att man inte kan låta bli att skriva? För att det är nyttigt att formulera sig runt saker man tänker? Det tål att tänka på, och under tiden skriver jag när jag tycker att jag har något att säga om så bara mig själv.