torsdag 6 augusti 2009
Får man ångra sina barn?
När man inte orkar mer, när tålamodet tryter, när man inte är den vuxna förebild man föresatt sig att vara, när familjelivet är mer kaos och konflikter än värme och närhet - får man ångra sina barn då? Inte ångra de trots allt underbara varelserna man satt till världen, men ångra att man åtagit sig något så stort som att stödja två barn till att bli trygga, starka och helst rimligt välmående personer, fysiskt och psykiskt. När man inte förstår hur man ska lyckas, får man ångra sin hybris då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar