Den intolerante kristdemokraten

Man kunde ju tro att människor med kristna värderingar skulle vara föredömen vad gäller tolerans, men Hägglund visar åter att så inte är fallet - åtminstone inte bland dem som blandar religionen med politiken i partiet kristdemokraterna. Hägglund verkar känna sig personligen kritiserad av allt från teaterregissörer och krönikörer (Almedalstalet i somras) via konstscenen till fd JämO och Yvonne Ruwaida (mp) (dagens DN debatt). Det måste vara fruktansvärt jobbigt att ständigt känna sig så hotad, samtidigt som det är ganska paradoxalt att man som medelålders vit man med (såvitt jag känner till och jag har svårt att tänka mig annat för en partiledare i dagens kristdemokrater) heterosexuell läggning tror sig tillhöra någon sorts förbisedd grupp, gruppen vanliga människor - vad det nu är. Den gruppen anser sig Hägglund kunna företräda. På samma sätt som Reinfeldt framställer sig själv som en förortsgrabb (att förorten sedan inte riktigt var ett miljonprogramsområde förbiser han gärna) vill Hägglund nu göra vanligheten till sitt kännemärke. Men hur vanlig är han? Förvisso verkar han känna sig alienerad från den vänstervridna kulturelit han angriper med sådan frenesi. Men han tillhör toppskiktet inom Sveriges politiska elit, och jag förmodar att han i alla fall inte ligger dåligt till inom den ekonomiska eliten. Och visst kan man tänka sig att det finns en hotbild. För genom att synliggöra de missförhållanden som råder i det mest jämställda landet i världen, vad gäller patriarkala strukturer, vad gäller särbehandling av människor som inte faller inom den heterosexuella normen eller kärnfamiljerna, och vad gäller etnicitet och religion - så är det klart att människor i just Hägglunds grupp (medelålders vita män) riskerar att få stryka på foten när även andra grupper tillåts komma in på arenan.

Hägglund försöker motarbeta denna ack så tröga utveckling genom att hävda att en vänstervriden kulturelit ifrågasätter rätten till vanlighet, han verkar även mena att denna vänstervridna kulturelit tvingar barn att leka könsrollsneutrala lekar, "vanliga människor" att förakta de liv de lever och vem vet... kanske menar han till och med att denna elit tvingar helt vanliga människor att bli bögar och flator - för de räknar Hägglund knappast in i de vanliga med tanke på hans ställningstaganden t ex vad gäller rättigheter till äktenskap i samkönade relationer. Hägglund påstår att den vänstervridna kultureliten är intolerant mot "vanliga människor" när de arbetar för att förbättra toleransen gentemot dem som avviker från denna vanlighetsnorm, men det är sällan jag har läst något så intolerant som Hägglunds debattartikel eller hans tal från Almedalsveckan.

Aftonbladet har enligt DN bestämt sig för att bojkotta Sverigedemokraternas valannonser systematiskt (vilket jag inte tycker är ett korrekt beslut) - i konsekvensens namn kanske de borde överväga att även bojkotta Hägglunds kristdemokrater. För det Hägglund håller på med kan jag bara rubricera som främlingsfientlighet.