Kritik som hjälpmedel - eller maktmedel

Den akademiska världen bygger på att man granskar varandras vetenskapliga arbeten och kommer med kritik som hjälp för att komma framåt i arbetet. Varför är det då så ovanligt med konstruktiv positiv kritik?! Att man läser varandras arbeten och säger att "det här ser jag som dina styrkor, håller du med? Jag tror det blir ännu tydligare om du tänker/gör/skriver så här - vad tror du om det?" Och intresserar sig för svaret. I stället kommer man många gånger från t ex handledning söndermald, och undrar om det överhuvudtaget finns något värde i det man håller på med. När man sedan har slickat sina sår, skrivit en ny version och lämnat in för läsning är det dags för nästa omgång. Ibland undrar man varför man inte bara lägger av!