Jag läser i dagens pappersDN på temat bostadspolitik i Europa om hur Paris försöker komma till rätta med segregationen i staden. Här ser man inte bara socialt utsatta områden som ”problem-områden” utan försöker även komma till rätta med väldigt homogena högstatusområden. Därför köper staten in hyreshus och upplåter en del av lägenheterna till subventionerad kostnad. I Sverige och kanske i synnerhet i Stockholm har trenden tyvärr gått åt rakt motsatt håll. Vi säljer ut de lägenheter som förvaltats av allmännyttan och där staten lättare borde kunnat gå in och ta beslut om att en viss andel av lägenheterna ska upplåtas med större eller mindre kostnads-subventioner för att skapa mindre homogena områden. I stället pressas allt fler av de som inte har råd med stockholmspriserna på bostadsrätter ut till stadens ytterområden, eller till krans-kommunerna, och Stockholm blir en homogen övre medel- och överklassarena. Man kunde önska sig politiker med lite integritet – och en vilja till förändringar – som gick in och styrde med hjälp av politiska beslut.
Satsningen i Paris verkar inte vara utan problem. En fastighetsskötare (jag undrar lite om det är en fransk concierge, i så fall kanske mer motsvarande den såvitt jag vet ganska utdöda svenska portvakten) konstaterar att hon är ett mellanting mellan socialarbetare och medlare mellan grannar. Men det är i alla fall ett försök att göra något, och att inte bara lägga ”skulden” till
problemen på socialt utsatta områden, utan dela den med homogena överklassområden.
En besläktad fråga är hur man löser problemet med brist på heterogenitet i de tjusiga villa-områdena i t ex Täby och Stocksund? Om det finns utrymme att bygga kanske man kan gå in och bygga villor och radhus för uthyrning till subventionerae priser – annars kanske man kan ha statliga/kommunala fastighetsbolag som kan köpa några av villorna för att därefter hyra ut dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar