Uppgivenhet - eller tillförsikt?

Kan man känna annat än uppgivenhet över det gigantiska projekt Förbifart Stockholm där Trafikverket vill plöja ner i runda slängar 30 miljarder kronor, en siffra som med stor sannolikhet kommer att stiga? Kan man känna annat än uppgivenhet över att både politiker och tjänstemän vid exempelvis Trafikverket envist försöker baxa igenom detta feltänkta vägbygge, trots att det går på tvärs såväl mot klimatmålen i Stockholmsregionen som mot möjligheten att styra om och göra Stockholm till en människo- och miljövänlig region. Om man vill ha minskande bilism, inte bara pga utsläpp och resursanvändning i form av bränsle, utan också för det utrymme massbilismen kräver, är Förbifart Stockholm ett oroväckande stort åskmoln på en även i övrigt ganska grå himmel.

Men kanske vaknar en liten gnutta, om inte hopp, så i alla fall tillförsikt när Naturvårdsverket nu riktar kritik både mot Trafikverkets sätt att dela upp projektet i delar framförallt vad gäller miljökonsekvensbeskrivningarna där uppdelningen bidrar till att det inte går att få en ordentlig överblick - och mot att man inte i tillräcklig utsträckning låtit allmänhet och sakägare yttra sig om miljöeffekterna (SvD). Jag är ganska cynisk och tror att i slutänden baxas eländet mot bättre vetande igenom, men en liten ljusglimt är det ändå när det visar sig att det finns tunga röster som pekar på några av bristerna och som inte låter sig nöja med otillräckliga dokument och utredningar.