Jag tror inte att det bara beror på att jag har åtminstone en bit av mitt hjärta i forskarvärlden när jag reagerar på DN:s redogörelse för hur mer av det som brukar hanteras av statliga utredningar och forskare läggs ut på konsultfirmor. Ingen aktör är väl helt igenom opartisk, även inom aldrig så neutral forskning går man in i den med värderingar och en bild av hur världen ser ut - men konsultfirmor innebär att man sätter sig i knät på företag som man skulle önska att staten höll på armlängds avstånd. Minst. Bland annat för att deras metoder för att samla in och tolka data inte är transparenta, dvs man vet inte hur urval av respondenter gjorts för enkäter och intervjuer, man vet helt enkelt inte vad de har för material som de grundar sina slutsatser på. Och om DN har rätt, så verkar det finnas all anledning att vilja veta det. En av de konsultfirmor som har anlitats har till exempel varit i blåsväder i USA eftersom urvalet till en rapport har varit vinklat. Men det är också ett problem med kopplingarna mellan konsultföretagens andra kunder och deras intressen.
De borgerliga har på något sätt kommit undan att ställas till svars för om deras politik verkligen uppnår det de påstår att den ska. Nu senast sades det att sysselsättningen har ökat. Det var förvisso sant om man talade i absoluta tal - det var fler sysselsatta än tidigare. Men eftersom befolkningen hade ökat ännu mer, så var andelen sysselsatta - vilket är det korrekta måttet - mindre. På bloggen Ett hjärta rött görs en förfärande genomgång av vad forskare kommit fram till inom olika politiska områden som de borgerliga driver.
Jag hoppas att fler snart ska våga se att kejsaren faktiskt är naken, men jag är förtvivlat rädd att de flesta redan gör det - och tycker att det är bra så. För att det ger några hundringar mer i plånboken, och för att det inte är de själva som drabbas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar