Att aldrig hinna

Varje halvår ungefär tror jag att bara jag klarar resten av det här halvåret så blir det bättre i höst/vår. Då ska jag få mer tid att ägna åt barnen. Då ska jag ta tag i alla surdegar hemmavid och på jobbet. Och då ska jag hinna stjäla några minuter åt mitt eget välbefinnande. Halvåren kommer och går, men det enda som är bergfast är att tiden aldrig räcker till. Kanske vill jag för mycket, kanske är jag bara hopplöst ineffektiv. Vet bara att jag aldrig är i närheten av att klara allt det jag hoppas, önskar, föresätter mig. Men kanske blir det bättre efter sommaren, kanske kommer hösten att fungera...