En konstnärs ansvar

Vilket ansvar har en konstnär? Frågan var uppe i vintras i samband med flera olika konststuderandes projekt. Då skreks det väldigt mycket - och, kan jag tycka, med viss rätt - om att man inte får göra vad som helst. Jag tycker inte att man får förstöra en T-banevagn. Jag är mindre kategorisk till Odells spelade psykbryt. I DN Kultur i dag förs en lite annan diskussion av Wennstam och Sveland, där de analyserar vilken kvinnobild som förmedlas i von Triers filmer och i synnerhet i hans senaste "Antichrist". Vilket ansvar har en konstnär här?

Artikelförfattarna jämför bland annat med de diskussioner som har varit kring uppsättningar av t ex Köpmannen i Venedig där judar beskrivs nedsättande. (Sedan kan jag ställa mig häpen över att man antas skapa sig en negativ bild av judar av att se den pjäsen, för min del ledde den snarare till någon form av fördjupad insikt i den konsekventa nidbild av judar som skapats under seklens lopp.) Artikelförfattarna skriver bland annat:

"Men frågan är inte om kvinno­hatet och föraktet för den kvinnliga sexualiteten är en tråkig bieffekt i konsten, utan om den snarare är en del av själva fundamentet? En drivande motor. Är vi så vana vid kvinnor som straffas, skymfas, dödas, våldtas att vi inte längre ser hur genomsyrad filmen och teatern är av bilden av kvinnan som offer?"

Kommentarerna har inte låtit vänta på sig, många upprörda. Jag tycker tankegången är värd att begrunda lite mer. Vilka värderingar och vilka normer förmedlar olika kulturyttringar? När det gäller datorspel och våldsfilmer uttrycker många tveksamhet - men så fort vi hamnar under rubriken Stor Konst är allt tillåtet, allt förlåtet. Åtminstone om konstnären är manlig.