Tyskt energibehov

DNs huvudledare handlar i dag om Tyskland, Vattenfall och kärnkraftsbehov. Och om att tyskarna borde förstå att kärnkraft inte alls är farligt. Detta är ett perspektiv som dykt upp mer och mer. Det härstammar dels från att kärnkraftslobbyn vädrat morgonluft och passar på att flytta fram sina positioner när rädslan för klimatkatastrofer vuxit sig stark, dels från medias oförmåga till komplexa analyser. Allt är svart eller vitt. Just nu handlar allt om koldioxidutsläpp, möjligen utvidgat till utsläpp av sk växthusgaser (det finns alltså andra gaser än koldioxid som har samma effekt) - alla andra miljöfrågor är satta i karantän. Och vill man minska koldioxidutsläppen utan att minska energiförbrukningen framstår plötsligen kärnkraften som en "ren" energikälla. Trots bristfällig miljö i urangruvorna. Trots diverse händelser vid svenska kärnkraftsverk som tydligt visar att man struntat i säkerhetsföreskrifter och gör lite som man tycker, en kultur som visat sig vara utbredd och etablerad. Och trots att vi står med radioaktivt avfall som behöver förvaras i 100.000 år innan det kan betraktas som ofarligt. Smaka på siffran: 100.000 år. För ca 10.000 år sedan började inlandsisen från den senaste istiden dra sig tillbaka i Sverige. Därefter har växtligheten etablerat sig, människan återvänt, vi har haft stenålder, bronsålder, järnålder under denna period (även om stenåldern globalt sträcker sig mycket, mycket längre tillbaka i tiden). Medeltiden slutade för ca 500 år sedan. Dagens människor anser sig kunna garantera att vi tryggt kan förvara radioaktivt material i 10 gånger längre tid än den tidsperiod som varit sedan senaste istiden. Det kallar jag hybris.

Ingenstans i ledaren nämns heller möjligheten att minska energiförbrukningen. Det är kanske inte så förvånande med tanke på tidigare DNledares inriktning i dessa frågor. OK för minskade koldioxidutsläpp, men inte till priset av minskad energitillgång. Åtminstone inte i vår del av världen. Det skapar ett trovärdighetsunderskott. Man skriver att ca 25% av Tysklands energiförbrukning härstammar från kärnkraft (en siffra som ifrågasätts i annan blogg, där Birger Schlaug uppger att kärnkraften utgör 12-13% av Tysklands energiförbrukning). Jag undrar med hur många procent man skulle kunna minska energiförbrukningen genom att effektivisera användningen.

I ledaren påstås vidare att det inte finns några bra förnybara alternativ till kärnkraft. I viss mån kanske detta stämmer - men det är inte underligt om det dröjer med goda alternativ eftersom incitamenten för att utveckla sådana är begränsade så länge kärnkraftsindustrin till varje pris hålls under armarna. Och så länge man redan i förskott bestämt sig för att förnybara alternativ inte kan ersätta de energislag vi gjort oss beroende av. Miljörörelsen brukar titt som tätt beskyllas för att vara bakåtsträvande - trots att den talar för utveckling av nya och bättre alternativ. Att klamra sig fast vid kärnkraft som energikälla, det är vad jag kallar reaktionärt.