Destruktiva beteenden

Går förbi "vårt" dagis och kan konstatera att några pigga medborgare har roat sig med att bryta loss bordsskivor från barnens utebord. Vad är det som gör det så oemotståndligt tillfredställande att förstöra för andra, vare sig det gäller dagisgårdar, väntkurer för bussar eller på tågstationer eller andra "allmänna" inrättningar?! Vad är det som gör att man sparkar ner och river sönder saker som man rimligtvis själv också skulle kunna dra nytta av?

Ibland förklarar man det med att uttråkade ungdomar som inte har någonstans att ta vägen bär sig åt på detta sätt. Vad säger det om våra förväntningar på ungdomar (och andra), om hur man uppför sig - oavsett om man har tråkigt eller ej - och vad som är OK att göra? Och vad säger det om våra förväntningar på föräldrarna till dessa ungdomar, hur mycket koll man har på vad ens barn har för sig när de är ute? Jag tycker att det är beklämmande. Dessutom finns den ekonomiska aspekten att ju mer som förstörs, desto större blir kostnaderna för att reparera och återställa (i den mån det finns några pengar för sådant) - och desto mindre pengar blir över för vettigare kostnader. Och jag kan inte förstå nöjet i förstöra för någon annan.